Orientaliska ortodoxa kyrkor

Orientaliska ortodoxa kyrkor
Icke-chalkedoniska kyrkor
Förchalkedonska kyrkor
	Orientaliska ortodoxa kyrkor; Icke-chalkedoniska kyrkor; Förchalkedonska kyrkor
	Sankt Sarkiskyrkan i Nor Nork, Jerevan, Armenien.
Region och utbredning	Armenien; Etiopien; Egypten; Eritrea; Syrien; Libanon; Indien; Australien; Europa; Mellanöstern; Asien; Nordamerika; Sydamerika

Orientaliska ortodoxa kyrkor, också kallade Icke-chalkedoniska kyrkor eller Förchalkedonska kyrkor med flera liknande benämningar, är östliga kristna kyrkor som under de kristologiska striderna avsöndrade sig från majoritetslinjen vid konciliet i Chalkedon år 451. Den Orientaliska otodoxin erkänner bara de tre första av den tidiga kyrkans kyrkomöten: Nicea år 325, Konstantinopel år 380 och Konciliet i Efesus år 431.

Tillsammans med de Östliga ortodoxa, Östliga katolska, Östliga protestantiska och ''Sanna ortodoxa'' kyrkorna utgör de tillsammans Östkyrkan.

Under senare tid^[när?] har de Orientaliska ortodoxa kyrkorna närmat sig både de Östortodoxa kyrkorna och den Romersk-katolska kyrkan.

Benämning

Orientaliska ortodoxa kristna kallar sig för miafysiter, en position emellan monofysitism och duofysitism.

De har dock ofta kallats monofysiter, men de anser själva att uttrycket är missledande.

Teologi

Förutom teologiska skillnader fanns även politiska motiv till splittringen. Kristna utanför Romarriket hade problem med att de betraktades som femtekolonnare av sina egna länder om de hade för stort samröre med representanter för Romarrikets statsreligion. Om de av romarna betraktades som irrläriga hade de lättare att bli erkända i sina egna länder.^{[ifrågasatt uppgift]}

De Orientaliska ortodoxa kyrkorna avvisar formuleringen att Jesus Kristus är en person i två naturer, eftersom uttrycket "två naturer" enligt dem ligger alltför nära Nestorios heresi.